Selfmade

Idag hade vi på Selfmade den stora lyxen att hänga runt på konferensernas mediakonferens The Conference som våra vänner på Media Evolution anordnar för åttonde året i rad här i Malmö. Under två dagar delar inbjudna talare från hela världen med sig av sina spaningar och trendanalyser inom mediafältet för konferensens drygt 900 besökare.

Föreläsningarna är uppdelade i tre huvudteman (eller “The Anatomy of the Conference” som de själva förklarar det): “Human Behavior” – som handlar om hur vi som konsumenter tar oss an information och media, “New Technology” – var föreläsningarna fokuserar på nya innovationer inom området, och konferensens sista temadel: “How to make it happen” – hur vi kan implementera alla dessa nya och bra idéer.

Dagens schema innehöll intressanta talks med rubriker som “Access over Ownership” (med collaborative consumption-initiativ som Airbnb och WhipCar.com), “The future of Interaction Design” och “The Brain and the Cell” (om hur vår hjärna och inlärningsförmåga förändras på grund av internet). Men redan under dagens första session, med Ben Hammersley från Wired, hettade det till. Hammersley, som var ombedd att tala om mänskliga beteenden, ägnade större delen av sin presentation åt vedertagna sanningar som närmast lät som slitna klyschor.

Ja, vi vet att vi är nördar. Ja, vi vet att sharing is caring. Ja, vi vet att vi är cyborgs (hälften människa-hälften maskin). Ja, vi vet att internet förändrar våra beteenden. Vi har hört det där i ett par år nu.

Något som publiken i frågestunden på slutet var duktiga på att markera för Hammersley. Han fick hintar om att han var elitistisk, naiv och okritisk och flera ställde varianter på frågan: “Men vad finns det för bieffekter? Kan verkligen alla tjäna på det nya medialandskapet?” Dessutom ställdes det en fråga om hans brist på genusperspektiv – något som Hammersley viftade bort genom att dra skämt om mustascher.

På vägen ut var många upprörda. Och det slog oss hur roligt det är med friktion i publiken. För ett par år sedan var tonen ängsligare här. Människor omfamnade Sanningar i större utsträckning än vad de tycks göra idag. Är vi rent av lite bättre på att tänka kritiskt? Och vågar vi dessutom ställa oss upp och säga det nu för tiden?

Att döma av stämningen där i Teatersalen i förmiddags så känns det så. Till vår stora glädje så var det dessutom nästan bara kvinnliga röster som hördes vid frågestunden.

Dagens mest hyllade föreläsning (åtminstone om man ska tro Twitterflödet) var en keynote med konstnären, professorn och tech-personen Kate Hartman, som även undervisar på Social Body Lab i Toronto. Hennes konstnärliga infallsvinkel på teknikvärlden var uppfriskande (som när hon konstaterade: “To be honest – teknik för teknikens skull är astråkigt. Men när teknik på riktigt kan underlätta vardagen för oss så är det awsome”) och hon inledde sin session med att demonstrera sitt sociala konstprojekt “Funny Hats” uppe från scen. Tokiga hattar i rosa filtmaterial som går att förändra efter humör och design (du blir garanterat festens sociala mittpunkt).

Efter hattarna följde en kavalkad med quirky, wearable design-projekt som alla på något vis kommenterar mänskliga beteenden. “Talk to Yourself Hat” – hur viktigt det är att ha kontakt med sig själv ibland, “Wound Shirt” – de gånger du vill visa sår som normalt sitter på insidan och “Glacier Embracing Suit” – för, tja, de gånger du vill krama en glaciär.

Kate Hartman demonstrerar sina “Funny Hats” 

Och när Hartman berättade om sitt biologiprojekt Botanicalls (en gadget som får dina hemmaväxter att börja kommunicera med dig via Twitter och påminna om när de vill bli vattnade) – ett projekt som nyligen ställdes ut som konst på MoMA – ja, då var vi förälskade.

Det är i skärningspunkten när konstnärliga synsätt möter det mer traditionella teknik/vetenskapsfältet som de riktigt knasiga och briljanta idéerna uppstår. Det framkom inte minst under förra årets konferens, då konstcuratorn Paola Antonelli höll en session om hur livsviktiga designers är.

Kate Hartman avslutade med en konkret, but yet poetic, spaning om vad vi kommer att efterfråga för teknik i framtiden:

1. People like to touch things.
2. We want to touch eachother.
3. We want to be together.

Två Sailor-medarbetare

Vad som mötte oss vid registreringen

***

Dagens sämsta: Hur vissa föreläsningar tenderade bli rena företagspresentationer. Som föreläsaren från Ericsson som ägnade hela sin session åt att prata om 1. hur mycket vi använder våra mobiler, 2. hur viktiga dom är för oss och 3. hur bra dom är. Okritiskt och helt utan analys. Oväntat att det kom från Ericsson?

***

Dagens bästa: Kate Hartmans Funny Hats och prestigelösa approach. Och konferensens genomgående sailor-tema. Komplett med randiga 20-tals baddräkter och solhatt på konferensens alla medarbetare. Så snyggt så att vi fick ont i ögonen.

Fotograf: Jesper Berg/Media Evolution

Tack alla ni som kom till Selfmades co-arrangemang med den nya crowfundingsajten Manymade! Workshopen Manymade Meals blev en succé med sammanlagt åtta stycken grymma projektpitcher. Vi fick bland annat lyssna på Cristian Urrutias filmprojekt, Anna Rasmussens jakt efter ett ateljékollektiv, Jeannette Fälths trädgårdsstolar av naturmaterial och Karolina Arijas organisation Peludos som genom kulturens hjälp vill samla in pengar till herrelösa djur. I slutet av kvällen när omröstningen skulle ske hade publiken svårigheter att enas, och det slutade med att hela tre projekt fick gå hem med en tredjedel av pengapotten var. Succé!

Ps. Vinnarna lovade att skicka en hälsning inom kort vad pengarna används till, så håll utkik på vår sajt!

Potthatten

De tre värdiga vinnarna Karolina Arija, Anja Emzén och Annika Gustafson